Innehåll

Befolkningsökning

Förr var befolkningsutvecklingen i Sverige och andra länder låg eller näst intill obefintlig. Befolkningen kunde till och med minska på grund av krig, missväxt och epidemier. Under 1700-talet började den här bilden att förändras och vi får en befolkningsökning som man under 1800-talet kan kalla för en befolkningsexplosion. Orsakerna till detta har Esias Tegner träffande sammanfattat med orden "freden, vaccinen och potäterna".

I början på 1990-talet gjorde undertecknad en begränsad undersökning av hur befolkningsökningen tog sig uttryck i Norrbottens kustland. Vid val av undersökningsobjekt föll naturligtvis blicken på min egen hemby Långnäs, som visade sig kunna uppvisa en exeptionell tillväxt, vilket framgår av nedanstående tabell.

Under 1700-talets första årtionden sker ingen befolkningstillväxt i Långnäs, sannolikt p g a 1690-talets svagår och det Stora Nordiska kriget 1700-21. De kommande femtio åren återhämtar sig dock byns befolkning och nästan fördubblas, för att sedan under århundradets sista kvartal stå helt stilla. Troligen beror ökningen på frihetstidens långa fredsperiod och den obefintliga tillväxten mot seklets slut på ett misslyckat storskifte, kombinerat med hög barndödlighet och låga födelsetal i några av byns familjer.

Under 1800-talet ökar befolkningen i Långnäs sex gånger på 100 år! Ökningen var som kraftigast de första 25 åren, då folkmängden fördubblades trots att byn drabbades hårt av 1808-09 års krig. Cirka 10 % av byns befolkning dog då i olika sjukdomar som den retirerande svenska armén spred. Troliga orsaker till befolkningsökningen är det lyckade storskiftet 1801-03, påbörjad skyddsympning mot smittkoppor och den nyintroducerade potatisodlingen. Dessutom fanns sedan sekelskiftet år 1800 möjligheter till extrainkomster vid det nyanlagda Selets bruk. Slutligen så får man inte glömma att Sverige utkämpade sitt sista krig med Norge år 1814 och att allt framgent därefter rådde fred.

Mot århundradets slut hade antalet brukningsenheter i Långnäs ökat till 48 st, fördelade på 35 bönder, och en typisk småbondeklass uppstått. Dessutom hade en stor grupp obesuttna, d v s arbetare, torpare och inhysespersoner, tillkommit under seklet.. De flesta i byn var dock fortfarande år 1895 beroende av vad jorden gav, ty även de obesuttna hade något enstaka djur och en liten jordbit att bruka. Vid den här tiden fanns det också ett stort antal hantverkare i byn som på ett eller annat sätt var beroende av det jorden gav. Anmärkningsvärt ar att det endast fanns fyra arbetare i byn.

Ett utdrag ur Nederluleå församlingsbok för Långnäs by år 1910 visar följande yrkesfördelning:

Man ser att hemmansägare, jordbrukare, torpare och deras änkor fortfarande utgör en majoritet av byns innevånare, men antalet arbetare har ökat kraftigt. Dessutom antyder yrken som småskollärarinna, kontrollassistent och handelsföreståndare, att en ny tid står för dörren. Anmärkningsvärd är benämningen understödstagare och sinnessvag.