Innehåll

Byar i förvandling

Under tiden efter sekelskiftet bröt en ny tid fram. Vi har sett hur Långnäs fick egen handelsförening 1905, Alvik ny skola 1906 och Långnäs några år senare, samt hur bygden elektrifierades 1918. Vid ungefär samma tid byggdes ett mejeri i Alvik som betjänade ett hundratal mjölkleverantörer i Ale, Alvik, Långnäs, Hällfors och Bjursträsk.

På 1910-talet kom även de första cyklarna och bilarna till bygden. I Långnäs ägdes den första bilen av Helmer Andersson som tagit körkort i Stockholm 1913 och köpt en bil av grosshandlare Burman i Luleå. I Alvik ägdes den första bilen av ”Spjut-Ville” Vikström, som år 1919 köpte en begagnad ”Pänemobil” av en åkare i Luleå. Samma år köpte Albin Åström i Alvik sin första traktor, som för övrigt lär ha varit den första av sitt slag i Norrobtten. I början på 1920-talet införskaffade han sin första bil, ett lastbilschassi som försågs med överbyggnad och långbänkar. Bilen användes bl a till att forsla mjölkflaskor och annat gods, men även för att skjutsa kyrkfolk till bröllopp och begravningar. Således början till dagens Alviks Trafik. Egen poststation fick Alvik och Långnäs år 1930 med postadress Alviksnäs, vilken dock inom kort ändrades till Alviken efter påtryckningar från ortsbefolkningen. År 1933 bildades Alviks Idrottsförening och året därpå uppförde bröderna Thurfjell sin första snickerifabrik.

Inom jordbruket skedde också förändringar. Fabrikstillverkade slåttermaskiner, hjulräfsor och tröskverk inköptes och underlättade skördearbetet. Stora myrar utdikades och forsrensningar genomfördes i Alån, såväl år 1909 som på 1930-talet, allt för att förbättra odlingsmöjligheterna. Tyvärr försämrade dock dessa företag kraftigt fisket i ån.

Även på andra områden blev det förändringar. Under 1940-talet byggdes Norrbottens Järnverk i Luleå och det kom att ge årsarbete åt många av bygdens söner. Landsbygdens obesuttna behövde inte längre säsongsarbeta på sågverken under sommaren och ta nödhjälpsarbete under vintern. Efter kriget ökade också byggnadsverksamheten i Luleå. Svensk industri gick för högvarv på 1950- och 1960-talen, alla fick det bättre. Bilismen och televisionen gjorde sitt intåg på den svenska landsbygden i takt med stigande levnadsstandard. I televisionens barndom, i början på 1960-talet var bildkvalitén ofta dålig, det ”snöade” på skärmen. Detta inspirerade byaskalden John Sandberg till följande skaldestycke:

Midvinternattens köld är hård
frosten i tallarna glimmar
på gårdarna står mången Folkvagn och Ford
att starta dom tar säkert timmar

 

Snön den syns på mången TV-mast
den yr också tätt över skärmen
som bullsmeden Gösta sålt i all hast
den tinar inte bort i värmen

 

TV är nutidens melodi
för den som gillar åka skider
på finfint spår kan du åka i
på TV-rutan i sommartider

 

På TV-rutan man sitter och glor
till ända in på natten
ibland så kan man se att de gror
i den Björklundska tangorabatten

 

Om några timmar så sover man gott
medan snön lyser vit över taken
ty sängen är skön för stort och för smått
blott den som fått restskatt är vaken

Byggnadsbeståndet förändrades också ute i byarna och det gamla fick ge vika för moderna villor och välansade rabatter. Dessutom genomgick jordbruket en hårdhänt strukturomvandling och antalet aktiva bönder minskade drastiskt på 1960- och 1970-talet. En näring med rötter i medeltiden, ja kanske rentav tusenårig, gick slutligen ur tiden vid millennieskiftet år 2000!

Långnäsbor på väg till myrslåtter någon gång på 1930-talet. Foto Adolf Hjort.

Moderna skördemetoder sommaren 1990. Foto Bengt Johansson.