Innehåll

Skolor och skolbygge

Gammalt tillbaka så undervisade klockaren socknens barn i läsning och redan under 1700-talet var läskunnigheten stor i Sverige. År 1825 inrättade Karl XIV Johan en skola vid Selets bruk, som undervisade både flickor och pojkar i bygden. År 1842 kom folkskolestadgan som innebar obligatorisk skolgång för alla barn. I Nederluleå socken fanns till en början ambulerande småskole- och folkskolelärare. År 1854 utsågs den nyutexaminerade folkskolläraren Jonas Åslund till ambulerande lärare i den södra delen av socknen. Han kom bl a att tjänstgöra i Ale, Alvik och Långnäs byar.

I Alvik avsattes mark för skola vid laga skiftet och byamännen uppförde skolhus, bestående av skolsal och två små bostadsrum för lärarna. Detta skolhus revs sedan och flyttades till Alviksträsk år 1905. Därefter bedrevs undervisningen i några gårdar i byn, innan en ny skola uppfördes 1906. Den bestod av två skolsalar och en byasal på nedre plan och på övre plan bostad för två lärare. Åren 1937-38 ombyggdes skolan och fick det utseende den har haft fram till idag, då den åter genomgår en en föråndring med syfte att omvandlas till bostadslägenheter.

I Långnäs skedde undervisningen till en början i tillfälliga lokaler som byborna erbjöd och så förblev det till laga skiftet 1870. Då avskiljdes en skoltomt och uppfördes en mindre skolbyggnad på byns samfällda mark. Det huset fick sedan fungera som skola i några decennier, men eftersom det inte var i bästa skick så började man fundera på en upprustning av huset 1905.

Under några år var allt frid och fröjd, men den 26 februari 1910 sammanträdde byalaget och diskuterade ifall man skulle bygga en helt ny skola. Förslag från skolnämndens ordförande, kyrkoherde Albert Nordberg, gick ut på att man skulle samarbeta med Alvik. I Långnäs skulle småskola byggas och i Alvik folkskola. Det motsatte sig byamännen i Långnäs och beslöt bygga egen små- och folkskola. Frågan var bara var?

Två läger bildades, där minoritetsgruppen föreslog ett skolbygge på bydelen Sanden och den andra gruppen ett inköp av en tomt av bagerskan Mina Engström. Minoritetsgruppens förslag stöddes av skolnämnden, men det var byns tongivande bönder som tillhörde majoritetsgruppen. Resultatet blev slutligen ett skolbygge på den plats där den gamla skollokalen stod, vilket gav upphov till många och långa tvister inom byn.

När det gamla skolhuset skulle säljas på auktion övertog helt enkelt majoritetsgruppen stommen från huset och uppförde ett nytt skol- och byahus på samma plats som det gamla. Mot detta reagerade den andra gruppen och lämnade in stämning till tingsrätten för egenmäktigt förfarande. Under åren 1915-19 cirkulerade ärendet i rätten inte mindre än nio gånger!

Problemet löstes slutligen genom laga delning av skoltomtens samfällda mark. Tomten styckades i 24 mindre delar, där den minsta lotten var 30 cm bred. Majoritetsgruppen erhöll sina lotter i anslutning till skolhuset och de övriga runt om. På så sätt behövde man inte flytta huset. Det sägs för övrigt att en mindre stenhälla på tomten fick hela fyra ägare!

Service och uppvärmning av huset sköttes sedan av majoritetsgruppens bönder. Efter en del år avtog verksamheten och Långnäs barn började gå i skolan i Alvik och byggnaden köptes av baptistförsamlingen, som renoverade huset och gav det namnet Betel. Det kom sedan att tjäna som församlingshus fram till slutet av 1900-talet, då det försåldes till en privatperson som har renoverat byggnaden och nu hyr ut lägenheter.

Långnäs skol- och byahus, senare baptistförsamlingens lokal Betel. Foto Adolf Hjort.

En skoldag för 100 år sedan

I boken "Ladornas Bygd del 2" skriver f d läraren, kommunalmannen och amatörfotografen Adolf Hjort om hur det var att gå i skola i Långnäs för 100 år sedan.

Adolf föddes 1896 i Alvik och flyttade med sina föräldrar till Långnäs 1901. År 1905 inskrevs han tillsammans med nio andra barn i skolan. Det var då en varannandagsskola med småskola i klass 1 och 2, storskola i klass 3 till 6.

Skolbyggnaden, som värmdes upp med en gjutjärnskamin, bestod av ett rum och en kammare. Kaminen fick barnen turas om att sköta och elda i. När de hade hand om eldningen fick de börja en timme tidigare för att hinna få varmt i lokalen. De skulle då också fylla på lamphusen med fotogen.

Den första tiden barnen gick i skolan fick de lära sig alfabetet från plancher och siffror från räknestavar. I de tre första klasserna fick de lov att skriva på griffeltavlor vid räkning och skrivning. Vid uppsatsskrivning fick barnen skriva efter det lärarinnan läste upp för dem. I de högre klasserna fick de använda skrivböcker och stålpennor med bläck vid uppsatsskrivning.

När man kom upp i 3:e klass fick man hålla sig med följande böcker fram till skolgångens slut;

• Katekes, Luthers hela
• Biblisk historia, Norlén-Lundgrens hela
• Geografi, Sverige utförligt, övriga europeiska länder översiktligt
• Historia, Odhners mindre
• Naturkunnighet, Berg-Linde, om människan, valda djur och växttyper
• Räkning, Bergs räknelära, 1.018 tal

Utöver dessa böcker fanns också folkskolans läsebok, Bibeln samt ett exemplar av Sven Hedins upptäcktsfärder och Nils Holgerssons underbara resa.

Adolf berättar även hur lässugen han var, men att de inte hade några böcker hemma och från skolan fick man inte låna hem något. Till slut fick han låna en Bibel av en granne under fem dagar. Han säger att han aldrig läst så mycket i hela sitt liv som under dessa dagar.