Innehåll

De första beskrivningarna av byarna

Vid mitten av 1600-talet får vi en första kortfattad beskrivning av byarna i socknen i den sk geometriska jordeboken. Som ofta tidigare och senare har Alvik och Långnäs slagits samman och lantmätaren beskriver dem kortfattat på följande sätt:

Till denne by är skön timmerskog, mulbete och gott fiskery, mestadels leerjord öfwer alle gärden och steenwaldh i Engierna. Och är denne by belägen 2 ½ myl ifrå kyrkian i wästersöder.

Förutom denna beskrivning så ritar man av byarna med husens läge och den odlade jorden. Syftet med det hela var en ny skattläggning av jorden, därav namnet geometrisk jordebok. Med hjälp av dessa kartbilder kan vi konstatera att många av byarnas äldre gårdar fanns redan vid mitten av 1600-talet.

Karta över Alviks by år 1645. Renritning av Anna-Karin Sandström.

Karta över Alviks by år 1645. Foto ur Per Clemtsson och hans ättlingar.

Nästa gång byarna beskrivs är i samband med lantmätaren Petter Häggströms upprättande av en tegskifteskarta åren 1705-08. Beskrivningen berättar om jordens beskaffenhet och om hur frostlänt och känslig den är för torka. Vidare får vi veta att man på en tunnas utsäde vanligen erhöll 2½-3 tunnors avkastning, dock av den bästa åkern något mer. Vad gäller ängsmarken så säges det att den är lättbrukad, men ringa avkastande med hänsyn till ytan, samt att den under regnrika år blott med största möda kan bärgas.

Byarna nyttjar skogen tillsammans, där boskapen betar ”klöf om klöf”, dock uppges större delen av skogen ligga långt från bygden, varför man ej kan bränna tjära för den långa vägens skull. Detta gör i stället aleborna, som befinner sig närmare skogen. Den uppges också ge någorlunda timmer och vedbrand, samt ge bra boskapsbete och vara duglig för djurfångst. Vad gäller fisket så fångar man id om våren, sik om hösten och lake under vintern i ån. Tillsammans med ersnäsborna har man också några notvarp där man fångar abborre, löja och gärs. Slutligen så brukarn också vissa byamän mot taxa sjöarna Holsvattnet, Bjurbäcks- och Kroksjöträsken, samt en del av Bälingsträsket.

Kvarn och kvarnställe finns till husbehov och vid den här tiden hade en del av byamännen byggt två sågkvarnar vid Dönträsket och en ”Wäst på Marken”. Sina bästa förmåner till utlagornas utgörande hade byarna av åkerbruket och boskapsskötseln, samt med arbetande åt borgerskapet i staden.