Innehåll

Avvittringen

I samband med avvittringen, då man separerade kronans och byarnas skogsmark, i Alvik och Långnäs år 1785, så framkom deta att dessa byar voro i ett gemensamt byalag med Alö, Skäret och Västmark. Lågnäs hade tolv hemmansnummer av vilka nr 1-2 utgjordes av Västmark, nr 3-5 av Ale och nr 6-12 av egentliga Långnäs. Alvik hade tjugosju hemmansnummer av vilka nr 1-23 utgjordes av egentliga Alvik, nr 24 och 27 av ale och nr 25-26 av Skäret. Dessutom fanns två nybyggesanläggningar på dessa byars område, nämligen Löfudden och Alviksträsk, utsynta 1756 respektive 1770.

Vad gäller åkerns beskaffenhet så intygades att Alvik, Skäret och Lånngäs byar i medeltal fick det andra kornet i avkastning, medan Ale och Västmark blott skördade 1½ gånger sådden. Av ängsmarken så skördade Skäret 30 vinterlass hö, Alvik 490 lass, Långnäs 119 lass, Ale 76 lass och Västmark blott 6 lass samt 2 lass säv, fräken och rör från de närliggande Västmarks- och Rörträsken. Av höskörden kom 1/3-del från hårdvall och 2/3-delar från myrvall.

Skogen angavs vara gemensam för byarna och ansågs för det mesta endast tjänlig till vedbrand pch gärdsel, men inte husbyggnad. En sågkvarn fanns i den s k Bjurbäcken, som var skattlagd till tretton tolfter enkla grovbladiga bräder. Den ägdes gemensamt av 25 bönder i berörda byar. I sågdammen hade dessutom några bönder från Antnäs, Ersnäs och Måttsund anlagt tvenne skvaltkvarnar som gick vår och höst. Sannolikt var anläggningarna ifråga belägna vid den s k Sågbacken i nuvarande Bodbäcken.

Vad gäller fisket så hade bönderna i Ale avsagt sig fisket i Bjurbergsträsket, sedan nybyggaren Nils Nilsson slagit sig ned därstädes. För Anunds- eller Västmarksträsket betalade bönderna i samma by fem marker torra gäddor i årlig taxa. Dessutom erlade släktingarna Jöns Christiersson i Långnäs och Mats Olofsson i Alvik 5½ mark sälspäck i taxa för Kunoön samt Lars Larsson och Nils Nilsson 10 2/3 mark sälspäck i taxa för Espen och Rödkallen. Slutligen ägde samtliga byamän i Alvik, Långnäs och Skäret notvarp och rätt till fiske med små nät vid Mörön.

Skiftesreformer

Förr i tiden så var den odlade jorden uppdelad i en mängd små lotter. Under upplysningstiden på 1700-talet så kom det hård kritik mot det systemet, eftersom man ansåg att det stod i vägen för tekniska och ekonomiska framsteg inom jordbruket. Som ett resultat av denna kritik kom det olika förordningar som begränsade antalet lotter i åker och äng. Nämligen storskiftesstadga (1758 och 1762), stadga om enskifte (1803, 1804 och 1807) och slutligen en förordning om laga skifte (1827). De här reformerna fick på sikt stora ekonomiska följder eftersom en rationalisering av jordbruket nu kunde ske.

Ale, Alvik, Skäret och Långnäs stora byalag genomgick storskifte 1779-81. Det överklagades dock av några bönder i byarna och under åren 1801-03 hade man en ny storskiftesförrättning i byalaget. Den blev tydligen lyckad och i genomsnitt fick bönderna 5-6 skiften var, mot betydligt fler tidigare. Som ytterligare ett resultat av skiftet kan man se en stor mängd hemmansklyvningar i början av 1800-talet. I Långnäs ökade antalet bönder från 10 år 1800 till 18 år 1825, dvs nästan en fördubbling på 25 år!

Kompletterande storskifte 1801-03 Långnäs by. Renritning av Anna-Karin Sandström.

Byarna i Norrbotten enskiftades aldrig, men under åren 1827-70 laga skiftades så gott som alla Nederluleås byar. Under åren 1851-67 genomfördes laga skifte i Alvik och under åren 1862-70 i Långnäs by. Resultaten av dessa förrättningar finns ännu bevarade i form av ett antal tjocka folianter, varav Långnäs laga skifteshandlingar ännu förvaras i byakistan hos byaåldermannen. I dessa böcker kan man följa hur arbetet framskred dag för dag och hur man omfördelade jorden för att samla varje bondes ägor till högst tre skiften. Man kan också se vilka gårdar som föreslogs till utflyttning från den gamla byakärnan för att ge bättre plats för de kvarvarande.

En av de till utflyttning föreslagna gårdarna, Långnäs nr 10 1/8 mtl ägdes av Nils Långström och beskrivs på följande sätt den 15 mars 1870;

• Mangårdsbyggningen - under tak af stickor inredd uti Kök med rörspis, En kammare med kakelugn, 2:ne kamrar utan eldstad samt förstuga, 46 fot lång 22 bred och 14 hög, till hälften brädfodrad med 2:ne murade källare under golfvet, uti godt skick.
• Bagarestugan - under tak af näfver 26 fot lång 19 bred och 11 hög, inredd uti Bagarstuga med bakugn, kammare utan mur och förstuga till hälften Brädfodrad.
• Stallbyggningen - under tak af näfver inredd uti stall med rum för 2:ne hästar, foderbod och vagnslider.
• Fähuset - under tak af näfver inredd med spis och rum för 7 kor å småkreatur, Allår under golfvet.
• Långloge - under tak af näfver 110 fot lång 14 bred och 11 hög, inredd uti tröskloge och rum för sädens inbergande, uti godt skick.
• Fårhus - under tak af bräder.
• Salpeterhuset med kokhus - under tak af halm och bräder uti någorlunda skick.
• Wedhus - under tak af näfver. Källarbod - med murad källare.
• Stålpeboden - uti nytt och godt skick med tak af näfver, inredd uti 2:ne windar.
• Smedja och kolhus - under sticktak. Torkstuga - under tak af näfver.
• Hemlighus samt tvenne Brunnar.

Långnäs nr 10 "Lärs-Pesch" någon gång på 1920- eller 1930-talet. Foto Adolf Hjort.