Innehåll

Elektrifieringen

Byns första elektriker Hugo Önnervall. Foto Adolf Hjort.

Elektrifieringen av den svenska landsbygden påbörjades i allmänhet på 1910-talet. Så var också fallet i våra bygder och den allt överskuggande orsaken härtill, var den av första världskriget orsakade fotogenbristen. Vid elektrifieringen stod man inför valet att uppföra eget distributionsnät och köpa kraft utifrån eller att bygga egen kraftstation och eget distributionsnät. Man valde det senare alternativet och uppförde år 1918 en kraftstation på platsen för Selets gamla mjölkvarn. Den 31 oktober samma år hade samtliga till föreningen anslutna byar och medlemmar, däribland de i Alvik och Långnäs boende, elektrisk ström.

För att genomföra detta projekt använde man sig av såväl modern teknik som uråldriga arbetsorganisationsformer. Den ekonomiska frågan löstes via andelskapital och lån. Efterhand uppstod dock ett utökat behov av elektrisk kraft och år 1923 började man köpa tilläggskraft från Porjus. Successivt kom Norrbottens Kraftverk att leverera all elektrisk ström till föreningen och år 1950 övertog man samtliga dess anläggningar för 365.000 kr.

Den teknik man använde vid elektrifieringen införskaffades via Vaplands Mekaniska Verkstad i Nälden och ASEA i Västerås. Hög- och lågspänningsledningar uppfördes under ledning av det sistnämnda företagets montörer och när dessa lämnade bygden övertogs arbetet av föreningens eget folk, vilka gått i lära under anläggningstiden.

Elektrifieringens viktigaste effekt var utan tvekan det elektriska ljuset och intresset för detta var mycket stort. Det märks inte minst på det starka gensvar föreningen fick när man hösten 1917 tecknade andelar och antal lampor i bygden. Därnäst synes tröskningen ha varit det arbetsområde som snabbast tog den nya kraften i bruk. Inköp av tröskverk och elektriska motorer skedde under 1920-talets första hälft i ett icke oanseenligt antal. Även vedhanteringen underlättades via eldrivna kapar och klyvar. Dessa kom dock något senare. I hushållet dröjde det dock innan elektriska apparater införskaffades. Trots att strykjärn, dammsugare, kokplattor, kylskåp och andra elartiklar började saluföras redan på 1910- och 1920-talet, dröjde det ända till 1930-40-50-talet innan de blev vanliga i hushållen. Radioapparater förekom dock redan i slutet av 1920-talet.