Exkurs 1 – Per Clemetsson
Per Clemetsson föddes omkr 1565
som son till bonden Clemet Thomasson i Alvik och antogs år
1581 som knekt i hövitsmannen Per Hårds fännika.
Efter många utkämpade strider avancerade han till underrotemästare
1592, kvartersmästare 1601, fänrik och hövitsmanslöjtnant
1602 samt slutligen till hövitsman för Västerbottens
landsfännika perioden 1605-18. Under dessa år deltog
han i fälttåg i Ryssland, Estland och Livland, han var
sannolikt med om stormningen av Narva 1581, överfallet vid
juletid 1589 på ett ryskt kloster och slaget vid Kirkholm
1605. Han deltog även i härtågen till Kolahus 1590-91
och 1610-11, samt fälttåget till Jämtland 1611-12.
Sistnämnda år synes han tjänstgjort som kommendant
på Frösö skans.
Efter det att Per övertagit befälet
över Västerbottens landsfännika erhöll han den
18 februari 1606 sköldebrev av Karl IX:
"Vi Carl med Guds nåde,
Sveriges rikes utkorade konung och arvfurste, hertig till Södermanland
och Närke och Värmland, göre veterligt att efter
detta brev visar och hövitsman Peder Clemetsson vill godvilligen
låta bruka sig mot våra och Sveriges rikes fiender
till fots. Därför hava vi givit honom, hans hustru
och äkta bröstarvvingar ett vårt och kronans
hemman Vojakkala benämnt, liggandes i Torne socken i Vsäterbotten
till evärdelig egendom till att njuta frihet och frälse
uppå, som andra frälsemän inom Sveriges gränser
hava, så länge han vill hålla det frälset
uppe, nämligen således, att han själv eller
hans son, om han till år kommen är, skall tjäna
oss och Sveriges krona till fots när och på vad tid
honom varder tillsagt för en redelig besoldning. Och skal
han vara förpliktad att hava ett harnesk såsom en
dubbel soldenär ägnar och bör, en lång
spets, en undervärja, lifgördel och svärdtaska.
När han så kommer på mönstringen ska honom
givas sin besoldning, nämligen 3 daler i månaden.
Bekommer han kost, då skall honom givas sex mark om månaden
och de andra räknas för kosten. Så skall han
och hans äkta bröstarvingar hava makt föra öppen
sköld och hjälm eftersom vårt mandats brev utvisar,
nämligen blå och gul sköld fördelt och
där uti en försilvrad väpnad arm och på
hjälmen två försilvrade vädurshorn och
tre kronor. Och om honom uti vår tjänst något
dödligt vidkommer antingen sot eller fienden, eller varder
lemlästad och han hade icke son, som så till mannaålder
kommen vara, att han frihet och frälse uppehålla
kunna, då skall hans hustru och barn njuta frihet och
frälse intill dess att hans söner till mannaålder
och år komme att de frihet och frälse kunna uppehålla.
Men var de ej vilja frälse uppehålla, när de
till deras ålder och år komnne äro, då
hava de makt det ifrån sig fria, och gånge sedan
i skatt, och göre skatt som bonde. Kunde också hända,
att han ej son efter sig levde, utan Dotter och hon tager man
som frälse vill uppehålla, då njute han som
dotter hans tager, samma villkor, som fader för honom njutit
haver, om han frälse uppehålle. Till yttermera visso
hava vi detta med egen hand underskrivit, och med vårt
Secret försegla låtit." |
Förutom hemmanet i Vojakkala
åtnjöt Per skattefrihet på egna hemman i Alvik,
Långnäs och Rutvik. Dessutom uppbar han skatteinkomsterna
från ett hemman i Hortlax och ett i Posrsnäs samt allt
tiondespannmål i Piteå socken. Allt detta konfirmerades
sedan av den nye kungen Gustav II Adolf år 1612. Ännu
år 1640 bekräftade drottning Kristina hans frihet på
eget hemman i Alvik, samtidigt som hon avhände honom skatteavkastningen
och kyrkokornstiondet i Piteå socken. Hemmanet i Långnäs
synes redan på 1610-talet övertagits av Clemet Larsson,
sannolikt en son till brodern Lars Clemetsson, och hemmanet i Rutvik
övertogs vid samma tid av Hans Jakobsson Ruth, gift med dottern
Sigrid Persdotter.
Förutom den martialiska sidan
av hans karriär, hade Per även åtskilliga förtroendeuppdrag.
Bl a var han nedkallad till riksdagen åren 1609 och 161r.
Vid sistnämnda tillfälle utsågs han till ledamot
av riksrätten för att döma upproriska bönder
i Norr- och Söderbärke, samt ge utslag i tvisten mellan
bergsmännen och Peter von Benningen. Måhända kröntes
den delen av hans karriär när han år 1621 utsågs
av befolkningen i Luleå socken att avhämta stadens privilegiebrev
hos Gustav II Adolf. Per blev också senare utsedd till rådman
i den nygrundade staden. Kanske kommer namnet ”Klemis-borgarn”,
som han ibland kallades i byn, av just denna händelse. Sina
sista år synes han ha tillbringat med hustrun Anna på
hemmanet i Alvik, där han avled år 1650.
Det
vore inte helt fel om Luleå kommun kunde se till att en minnesplatta
uppsattes över den man som för över 380 år
sedan fick förtroendet att hemföra stadens privilegiebrev!
|